Tankar kan betyda så mycket. Något stort, som tankar på att förändra hela världen.

Här hade jag tänkt mig tankar mer i det lilla formatet.

En tillbakablick eller en reflektion för stunden, kanske morgondagens middag.

 

Tänk känslan att springa på en äng och blåsa såpbubblor.

Följa bubblornas väg tills de spricker. Blåsa nya. Förgängligt och befriande.

 

 

En av våra promenadvägar, när vi är ute med hundarna, går förbi ett gammalt ödehus statt i förfall. Det ligger väldigt vackert en bit in i skogen.

En dag på våren 2005 när vi gick förbi var ett stort område runt huset täckt med blåsippor. Så otroligt vackert det var trots husets skröplighet. Vi stannade till och känslan kom över mig att här har ju bott folk en gång. Huset har en gång varit levande. Jag kunde nästan förnimma närvaron av de personerna som bott där. Jag har följt huset nu under ett år och det känns nästan som en kär vän. Jag konstruerade en bild så som jag tänkt mig det.

 

Originalbilder

 

 

 

 

 

© ChrisDesign